Många organisationer arbetar idag med klimatmål, miljöstrategier och social hållbarhet. Men för att dessa insatser ska få verklig effekt krävs mer än policy, data och rapportering. Det krävs förmåga att agera – även när det är osäkert, komplext eller obekvämt.
I mitt arbete kopplas hållbarhet inte främst till innehåll, utan till förmåga:
Hur vi möter ansvar, relationer och konsekvenser i vardagen avgör vårt bidrag i det stora.
Vi vet att:
Mänskliga reaktionsmönster påverkar beslut om klimat, resursanvändning och samarbete.
Kortsiktigt tänkande, undvikande och förenkling förstärker de problem vi står inför.
Psykologisk trygghet, perspektivtagande och ansvarstagande behövs för att navigera det långsiktigt viktiga.
Aktivt hopp – som hållning, inte känsla
Jag utgår från en enkel men krävande insikt:
Vi lever i en tid där många av de frågor som betyder mest inte längre har säkra svar.
I det läget behövs något mer än optimism eller framtidstro.
Det behövs aktivt hopp – inte som känsla, utan som handling.
Att agera i linje med det som är viktigt,
även när vi inte vet om det räcker.
Även när utfallet är okänt.
Även när ingen tittar på.
Aktivt hopp är inte att tro att allt ordnar sig.
Det är att välja hur vi agerar – medan det pågår.
Hållbarhet som relation – inte bara struktur
Hållbarhet handlar inte bara om externa system – utan om vår relation till det vi är beroende av: natur, varandra, framtiden.
Därför blir ledarskap, samspel och emotionell kapacitet avgörande.
I mina träningsrum synliggörs detta i praktiken:
Hur vi tar ansvar när ingen ser.
Hur vi lyssnar, agerar och väljer i det lilla.
Hur vi skapar stabilitet som gör mod möjligt.
Det handlar inte om att vara perfekt – utan om att bygga förmåga att stå kvar i det svåra, och agera medvetet när det gäller.
Biologisk mångfald – som relation, inte som ämne
Biologisk mångfald är inte bara en expertfråga.
Det är en prövning av hur vi ser på värde, beroenden och ansvar – särskilt när:
För mig är biologisk mångfald inte något “där ute” –
utan ett sätt att förstå oss själva och våra val.
När den relationen försvagas, förlorar vi inte bara arter – vi förlorar orientering.
System, psykologi och förmåga
Jag arbetar i skärningspunkten mellan systemförståelse, psykologi och organisatorisk praktik.
Med improvisation, neurovetenskap och erfarenhetsbaserat lärande tränar vi det som annars tar år att utveckla:
Det är så hållbarhet blir något vi gör –
inte bara något vi pratar om.
